annahildegun

Förlåt att jag inte hört av mig.  Jag har varit på en av mina väldigt få visiter i min gamla lägenhet.

 

Min älskade lägenhet, mitt hem, min borg. Som varit min fasta punkt, där jag vilat själen.

Det är inte riktigt så längre. Jag älskar fortfarande min lägenhet. Men den är inte riktigt mitt hem längre. Och min fasta punkt, den har jag ju hemma hos oss, i mitt och kärlekens hem.

 

Så jag och härnta håller kanske på att vara klara med varann. Studentiden är sedan länge förpassad till minnesbanken. Jag och CJ lär inte hänga ute på somrarna så mycket. Jessika, Jimmie och Lovisa lär inte fira midsommar eller dricka vin och äta pizza på min balkong. Allas liv går vidare, behålla en lägenhet av nostalgiska skäl känns som lite överkurs.

 

Jag har ju min familj. Jag saknar luften, friheten från människor, älven, havet.

En stuga kanske vore nåt istället. Och kärleken trivs ju också däruppe! Här är det bara semester säger han. Här är det bara ogjord städning/sortering tänker jag. Ja, vi får väl se. Inga förändringar i år i alla fall.

 

Ja jag tänker inte släppa gamla härnta helt. Men lite klar börjar jag bli med henne.

 

Livet, livet.