Så kom hösten
I lördags åt vi frukost på balkongen. Och det blev nog sista gången för i år som det verkar. Fast det ser ut som det kanske kan bli fint, finare än väntat, i helgen. Men det är en annan luft. Fortfarande varmt, men med en annan råhet även när det är ljumt.
Och i tisdgs dog min mormor. Hon har varit dement sedan flera år, men det kom ändå lite som en överraskning. Så nu är alla i den generationen borta.
Min morfar. Mina syskons mormor och morfar, min systers farmor. Min farmor och farfar. Och nu min mormor. Fast hon skulle fylla 92, och de har blivit gamla alla. Utom morfar då, som bara var 66. Herregud jag tyckte han var gammal då! Perspektiven ändras och tur är väl det.
Läste om Kristian Gidlund, unga killen som bloggat om sin cancer. Han dog samma dag som min mormor. Och på nåt oförklarligt, förunderligt sätt känns det trösterikt att min mormor fick dö samma dag som han. Som om hon gick i gott sällskap. Och nu tror jag hon är hos morfar i himlen.
Kanske i Marsliden-himlen.
