annahildegun

Finns det nåt schema? Tider att passa? Det frågade en på jobbet om vår Yasuragivistelse.

 

Nej, det är just det. Man gör ingenting. Alls. Man checkar in. Får sin yukata, sina badkläder och sina tofflor. Så går man till rummet, packar undan sina vanliga kläder och drar på sig sin yukata som man går runt i hela tiden. Sen är det fria aktiviteter. De enda tider man har att passa är de förbokade måltiderna. Och eventuellla behandlingar. (Vi tog var sin; jag klassisk massage och Johan mind floating. Mind floatingen var förstås min idé, men jag vågade inte själv. Man skulle ligga och flyta i saltvatten i ett litet rum. Läskigt, tyckte jag. Johan tyckte det var jättemysigt, så det blev rätt lyckat som tur var.)

 

Men förutom behandling och måltider hasar man omkring.

Träder in i tvagningsrummet, tvagar sig, sakta. Kliver ner i en varm källla. Bastar lite. Simmar några längder, kanske. Slappar i en vilstol. Ligger i en varm källa lite till. Dricker thé, äter lite frukt. Slappar, badar, tvagar. Slappar, badar, tvagar. Så ungefär. 

 

Äter. Vi åt gott. En spännande middag där man satt ett gäng runt ett teppanyakibord (typ stekhäll) med en egen kock som lagade mat. Gott och spännande. De andra måltiderna serverades på mer traditionellt vis. Också goda och spännande.

 

Så hann vi dricka ett glas skumpa på rummet också. Och ligga och läsa. Och bada badkar (ja, vi hade ett TRÄ-badkar på rummet. Eller i minisviten). Ja, man hinner mycket av ingenting, när ingenting är allt man kan ägna sig åt i två dygn. Rekommenderas.

Försöker ta mig upp ur helgens komatillstånd. Det går trögt.

 

Vi har tillbringat helgen på Yasuragi, och där hasat runt i yukatas (typ bomullskimonos) i två dygn. Tvagat oss på japanskt vis, badat i varma källor, bastat. Däremellan vilat vid bassängen, druckit thé och ätit frukt.

Ja, vi har ätit god mat också, och druckit saké. 

Men framför allt har vi hasat omkring i ett stilla tempo. Och jag har sällan varit så trött som när vi kom hem igåreftermiddag. Borde ju var pigg vid det här laget, men jag befinner mig fortfarande mentalt nersjunken i en varm källa.

 

Nu har jag ätit lunch och sitter och drömmer om när vi kan åka dit igen. Första gången var vi där från lördag till söndag. Den här gången fredag till söndag. Blir det fredag till måndagmorgon nästa gång? I mitt huvud är jag redan där igen, eller har inte åkt därifrån.

Jag har flyttat. Hit. Kommer kanske att skriva nåt, kanske inte.

Den gamla ligger kvar på sparläge i cyberrymden.

 

Vintertid ja. Ja, jag vet att det inte heter vintertid, att det är sommartiden som tar slut. Men jag tycker det heter vintertid. För det är ju det det är. Förutom att det är trevligare med något som är än med en negation. Det är inte sommartid. Det är vintertid.

 

I alla fall så var det lika mörkt som vanligt imorse. Fast ljusare när vi kom ut, och nästan ljust när vi kom till jobbet. Och nu ser jag soluppgången börja spegla sig i Stockholm Waterfront på andra sidan Riddarfjärden. Det är vackert med vintertid.