annahildegun

Mörkt, mörkt, mörkt. Och regn, regn, regn.

 

Dessutom byts det fönster i vår lägenhet. Det är alltså några stora presseningsliknande saker uppspända utanför fönstren, så det lilla ljus som eventuellt skull komma in (från någon gatlykta eller så) lyser också med sin frånvaro.

 

Men igår kom det ändå lite lite snö. Som låg kvar imorse. Och det var lite flister i luften idag med och tydligen ska temperaturen hålla sig under nollan hela dan. Så det finns hopp.

 

Men innan helgen MÅSTE vi köpa glögg. Och röda ljus. Annars kommer jag nog totalbrytaihop.

har varit en upplevelse.

Det är det ju alltid att resa, och jag och H har nog ett, som vi tycker, bra sätt att resa. Vi har en plan, och så betar vi av. Bestämmer innan vad vi har för olika "måste-se-grejer", var de ligger, och gör sen nån slags plan efter det.

 

Och vi har sett en hel del. Vi har gått och gått och gått och gått. Druckit öl, ätit bratwurst, currywurst, eisbein, schnitzel och gulasch. Lite sötfika också. Gått från säl- till valstadiet på fyra dagar, trots allt gående.

 

Jag tycker nog att, knasigt ordval kanske, men att det var en rätt mysig stad. Fast den är ju inte mysig alls, om man tänker på trånga gator och gamla hus. Nä, det är nästan inga hus äldre än sjuttio år, även om en del är byggda i gammal stil. Något enstaka hus såg vi som var gammalt och fullt med kulhål. Och något gammalt bredvid ett likadant som var ganska nytt. Och breda boulevarder. Inte en utan flera.

 

En dag ägnades åt Muren, och dess spår. Spår finns förstås överallt, men vi besökte två minnesmärken, det berömda Checkpoint charlie förstås, och så Gedänkstätte Berliner Mauer. Jag fick ont i hjärtat. Inser att jag vet väldigt lite om Europas sentida historia. Kriget tog ju slut 45 förstås, men sen? De 45 åren mellan krigsslut och  murens fall. Jag kommer ju ihåg det, det var ju inte längesen alls. Nyss. Bilder på människor som flydde, inte under kriget utan 1961 när gränsen stängdes helt och muren byggdes, hela kvarter revs för att den skulle få plats.

 

Ja, det pågår ju otäckheter överallt hela tiden, men det här borde jag redan vetat. och det var så nära och så nyss.

Så det har varit en intressant resa.

 

Vi hann se allt möjligt annat också förstås - ögonshopping på halvlyxiga Friedrichstrasse, glühwein i mugg på en marknad, mera ögonshopping i supermysiga i Henckesher Höfe. Brandenburger Tor, Molecule man,  m.m, m.m...

 

Nästa gång blir det kultur och shopping - vi missade hela lyxshoppinggatan Kurfürstendamm - utom en snutt eftersom vi bodde bredvid. Men vi missade hela den lyxiga delen västerut. Vi såg Luis Vuitton, Gucci med flera kändisar när vi satt i bussen på väg ut mot flygplatsen. Så det finns nog saker att göra för att fylla en till Berlinweekend. Lätt.

 

Om det blev nån shopping den här gången? Nja. Ett par läsglasögon som jag köpte på en marknad för € 8 då jag inte kunde läsa kartan, sockor i alpacka för "det var ju så fin kvalitet och bra pris", en reflexremsa med tysk röd- och grön gubbe. Och en ost med pestosmak till kärleken. Horibel tycker jag, men uppskattad present.  

 

För imorgon bär det iväg till Berlin med H!

 

Lite trött idag, efter en avtackningsmiddag med jobbet igår. Gott och trevligt och inte så sent, men ändå. Och så en halvröjig dag på jobbet.

 

Men nu har jag packat. En liten väska, vi ska nöja oss med handbagage. Nu väntar jag bara på att kärleken ska komma hem från jobbet, så jag hinner se honom innan jag somnar. Det blir nog bra att jag åker bort några dagar. Vi har lite svårt att vara ifrån varann, så det är nog bra öva några dagar. Och att äntligen få göra en resa med H igen, och äntligen se Berlin. Många flugor i en smäll.

 

Min plan var att förhöra lite folk om vad man ska göra i Betlin. Det har jag inte hunnit. Har läst lite i guideboken, men inte jättemycket. Lite planer har vi dock. Så det reder sig. Känns som att det blir nog bra.

 

 

 

Och jag har tränat. Lite öm i kroppen.

Fick mat när jag kom hem. 

Vi zappade, jag var lite (mycket) stel typ överallt. Tänkte att, nä, nu får jag ont i huvudet (ja, för er som det inte är självklart för kan jag berätta att stela axlar leder direkt till huvudvärk hos oss kinkiga)

 

Gnällde lite och till slut fick jag en grogg. Deppade över teven. Antingen får man lobotomera sig, eller så får man skaffa sig ett videotek stort som rummet om man ska se på teve på fredagskvällarna. När jag gnällt lite mer fick jag en grogg till.

Nu känns allt bra, inte ens stel i nacken. Snart dags för lopplådan tror jag.

Jag har

 

1. köpt en grå kjol och en röd tröja

2. köpt ett träningskort och tränat en gång

 

Jag har dessutom druckit glögg.

 

På lördag ska jag försöka shoppa lite mer, stövlar kanske. Och planera Berlinresa med H!

Vi firar en rätt vanlig helg. Firar helg, vi har börjat kalla det för det.

 

Vaknar sent, äter ännu senare frukost. Sitter med kaffemuggarna bland tidningar, böcker och tevedosor tills in på eftermiddan.

 

Idag dricker vi en kopp glögg, årets första. Årets glögg; vit med ingefära och yuzubär. Några minuter regnade det, ett trivsamt smatter mot rutan. Nu verkar det klarna upp, färgen på himlen drar mot vintergrått.

 

Om ett par timmar är det väl dags laga lite mat. Till dess firar vi vår stillsamma lördag bland glöggkoppar och lektyr.

Nästan i alla fall.

 

Kallt och klart, solen är på väg upp och glittrar i Riddarfjärden. Vackert.

 

Nu måste jag fortsätta jobba lite. Men det är ganska lyxigt att få göra det med den här utsikten.

Ja, frågan är befogad, jag har nu haft glögg ståendes i skafferiet i snart två månader.

Lite väl tidigt ute i år kanske, men jag såg reklamen för årets glögg och tänkte att det är väl lika bra att beställa. Jag trodde ju inte att leveranstiden bara skulle vara en vecka.

 

Och nu tycker jag det börjar bli dags.

 

Jag började tjata för sisådär en månad sen. Kärleken bestämde då att antingen får man dricka glögg i december, eller när första snön kommer. Och så har det varit en varm och regnig höst. Alla löv är inte ens gula än. Och det kom visserligen ett par millimeter snö, men den kvällen var jag inte hemma. Orutinerat. Idag skulle det visst komma lite snö, som enligt väderleksrapporten ändrades till snöblandat regn, för att nu verka bli ingenting.

 

Så NÄR ska man få dricka nån glögg egentligen?!

Den pratade de om i Babel. 

Jag kan inte komma ihåg någon sista barndomssommar. Jag tyckte barndomen var en bra tid, men jag har inget minne eller någon slags känsla för när den tog slut.

 

Eller, kanske var det sommaren jag skulle fylla fjorton? Lite sent kantänka, men så var det nog.

 

Sommaren börjde med husvagnssemester på Öland, pappas familj. Över midsommar, vi kom nog dit dagen före midsommar. Det var några "ungdomar" bredvid oss som skulle sätta upp ett tält. Det gick sådär, de hade varsin öl och varsin tältpinne i handen. Det var fint väder och en hel del partande på tältdelen av campingen. Men så vid halv tolv började det regna och alla fester dog ut. Vi gick en promenad bland ölburkarna på stranden. Och jag minns att jag definitivt var mer barn än ungdom, hade avgjort ingen önskan om att delta i någon midsommarfest av någon tyngre kaliber. Vi badade den semestern, solade, och solade, flytandes på en vattenmadrass, insmord med sololja (!) och saltvatten.

 

Efter semester på Öland var vi i fjällen, mammas familj. Vi hade också fint väder. Solade och badade på stranden vid Marssjön har jag för mig och det var inte så där isande kallt som det brukar.

 

Sista delen av sommaren skulle jag till England och hälsa på en familj där. Ensam. Det var ett äventyr. Jag flög från Kramfors, i ett litet plan för kanske 18 passagerare. Vi fick mellanlanda i Sundsvall, och byta till ett större plan. Min farbror mötte mig sedan på Bromma och jag åt mitt livs första kebab, innan han följde mig till Arlanda, för vidare transport till Heathrow i London. Där mötte mina värdar mig. Jag har sällan känt mig så ensam som när jag på knackig engelska svarade på hur resan gått, och när vi satte oss i bilen för (en rätt lång) färd hem till dem på Isle of Wight. På en skral telefonlinje fick jag ringa hem och berätta att resan gått bra och jag var framme. Det kändes väldigt långt hem just då.

Det var några fantastiskt roliga veckor där i alla fall, vi klarade oss i stort sett själva, jag och familjens med mig jämngamla dotter. Och jag var ju bara gäst, jag behövde inte tänka alls.

 

Året efteråt kom min englandsvärdinna och hälsade på oss i Sverige. Då var jag tvungen ta lite mer ansvar, inte lika enkelt vara värdinna som ansvarslös gäst. Hon lärde mig raka benen. På hösten skulle jag fylla femton, och fick börja gå ut. Och då var nog min barndoms somrar över.

 

 

1. En personlig shoppare.

2. En personlig tränare.

 

I den ordningen. Jag äger inte ett par hela byxor. Som jag kan ha i alla fall, det kan ju hända att det hänger några gamla hemma i härnta som är hela, men i så fall garanterat för små. (Det är här den personliga tränaren kommer in)

Mitt problem med träning är dock inte lika stort som det med shoppingen, inbillar jag mig. Jag TROR att om jag bara bestämde mig skulle jag komma igång igen, få lite bättre kondis och tappa något av de kilon jag lagt på mig här nere med öl, mat och ja, ingen träning då.

 

Men shoppingen. Suck. Det är ju så TRÅKIGT. Inget passar. Och så kostar det pengar. Idag hade jag dessutom gett mig själv svart-förbud vilket inte gjorde det enklare.

På min shoppinglista stog:

Byxor (grå eller jeans eller både och)

Kjol (grå, inga knappar)

Bh (svarta, eller mörka färger, gärna flera)

Strumpor och strumbyxor, gärna mönstrade men okej med svart/grå.

Minst ett par stövlar/kängor, svarta.

Röda blockljus.

 

Kom hem med en grå keps, tre gråmönstrade strumbyxor och en bh. Icke godkänt. Glömde till och med ljusen, de borde ju vara enkla att köpa ändå.

Men skam den som ger sig, till veckan gör jag ett nytt försök. Eller så tar jag det till helgen och ser till att äta lunch inkluderande (minst) ett glas vin innan.