annahildegun

Jag ser ljuset. I flera bemärkelser. 

Efter att ha börjat det nya året storartat med en vit månad, träning och sund mat så föll det ihop som en pannkaka rätt snabbt. Efter en dryg månad till och från migrän börjar jag nu skönja ljuset iaf. Fortfarande lite överkänslig som man blir - lätt till att det kommer tillbaka. Men det har ändå varit bra i flera dagar nu.

 

 

 

Sen har vi bokat en resa till hösten. Aldrig har jag varit så trött som jag var i höstas, och det var så mörkt så mörkt. Jag bara drömde om varm sol, blått hav och vita stränder. Ingen vilja att GÖRA nånting, bara få ligga i en solstol och suga i sig av värmen. Nu har vi bokat höstresa. Två första veckorna i december i Thailand. Hur det än blir, bara det är varmt och avkopplande. När vi kommer hem är det en arbetsvecka, sen jul(-ledighet).

 

 

Och igår såg jag ljuset. Vårljuset. När jag åkte hem över Tranbergsbron fick jag solen i ögonen. Det var inte bara ljust klockan halv fem, det var sol! Livet återvänder. Och kärleken som börjat jobba skift och var ledig skickade en bild från sin promenad längs en soldränkt och gnistrande vit Mälaren. Åh, vårvinter! Åh, ljus!

Kikar in i kärlekens arbetsrum. Tomt och renstädat.

 

Inte för att vi haft så mycket att göra med varann på jobbet, olika uppgifter, suttit på olika våningsplan. Men när jar haft lite tråkigt har jag ändå kunnat gå ner och störa honom litegrann.

 

Nu är han på ett annat projekt, på ett nytt jobb.

 

Och hans gamla rum är tyst och kallt.

Nu är det över - fast av mina renlevnadsambitioner blev det inte så mycket.

Men fyra vita veckor har det blivit i alla fall. Varav två med nyttig mat och träning. Sen två med huvudvärk, varierande kost och mackor.

 

Dessutom: Jag blev erbjuden ett jobb. Ett rätt bra sånt av det Stora Företaget med Stort S, där jag jobbat förut: "Du får göra ungefär vad du vill, och för det kan du få ungefär vad du vill"

Tåldes att tänkas på. Berättade för nuvarande chef om läget. Sa att "Ska jag stanna vill jag bli kvalitetschef!"

Sen for jag på kvalitetskurs. Och fick ännu mer ont i huvet. Jag trodde ju jag kunde en del om kvalitet efter att ha jobbat med det i åtta år. Jo, en del. Men inte så mycket som jag trodde. Det är så många begrepp.

 

Nu hade jag sån tur att mitt företag inte ska ha nån kvalitetschef, inte med den benämningen i alla fall. Tack och lov. Men vi diskuterade min framtid, jag kommer få lite nya uppgifter efter det här projektet.

Så jag blir kvar. Ringde igår och tackade nej till S-företaget. Med den helt ärliga motiveringen att jag inte är klar där jag är. Jag är inte färdig med det här stället än. Vad sen framtiden har i sitt sköte, ja det vet man ju aldrig. 

 

Och min vita månad är slut. Drack två glas rödvin igår. Hade förstås ont i huvudet både då och sen inatt, men jag börjar ju bli van.

 

Nu idag har det gått över nästan helt. Jag tänker inte spekulera i varför. Men jag hoppar vinet - prioriterar det eventuella behovet av supermedicin. Nu när lugnet lagt sig och pillren faktiskt har en chans att nå fram till mitt nu mindre i-spinn-surrande huvud.