annahildegun

"... Och Stagnelius dikter hittar ni på biblioteket. Om det finns nåt kvar där ni bor" säger de på Kulturnyheterna. Helt utan ironi, och helt dj-a otroligt. Att det ens är nåt som numer självklart kan sägas. 

 

Och så fru Reinfeldt på lokalnyheterna på det.

 

 

Och jag läser att i Sverige beräknas det finnas ca 1000 barn som "bor" med sina hemlösa föräldrar.

 

Och en partikamrat till fru R blev igår intervjuad i samma teprogram. Det var apropå en spanjor (!) som inte fått plats på natthärbärge. Han hade hört att Sverige var "världens bästa land". "Men", sa han, "det var bättre i Köpenhamn, där fick alla en sovplats, även om det inte fanns sängar"

 

Fru R:s kompis säger att nu ska "de hittills vidtagna åtgärderna utvärderas". "Och sen blir det ju vår" säger hon.

"Jaha" säger reportern "och då kan de hemlösa sova ute eller?"

 Inget svar.

 

Jag säger som Gudrun Schyman: "Jag ståt inte ut." Och ger en tiggare till en slant på tunnelbanan.

 

 

Det känns kallt.

 

 

Och jag menar inte vädret. Gav en tiggare en slant på tunnelbanan, vet inte för vilken gång i ordningen. Ibland missar jag dem, de bara smyger, böjer på nacken och säger "tack, tack, tack så mycket", om de skulle få nån stackars krona. Jag vill gråta.

 

 

Ser Reinfeldt på teve, han vill sänka skatterna. Igen. Till vilken nytta? Och jag vill skrika, gråta och slå, slå slå.

Jag har smugit upp med en kopp kaffe. Kärleken sover.

Skönt att vara hemma, och att ha honom hemma.

 

Får väl titta till honom om en stund, se om vi kan äta lite frukost tillsammans. Tills dess dricker jag mitt kaffe, slösurfar och bläddrar i DN.

 

En lugn lördagmorgon som man blir lite varm i magen av.

 

Ja, det verkar faktiskt så.

Min horribla huvudvärksperiod alltså. Det måste den, jag skulle legat däckad redan i måndags annars.

Kärleken har försvunnit strax efter fem påmorgnarna för att återvända vid elva på kvällen. Och jag har lite svårt att sova när han inte är hemma. Ja, jag borde ju tycka synd om honom, men jag tycker lite synd om mig också.

 

I alla fall. En hel vecka med ett sömnsnitt på fem-sex timmar. Det funkar inte för mig. Och trött är jag ju. Men ingen huvudvärk. Alls. 

 

 Nu sitter jag hemma i soffan med ett glas vin. Och snart kommer nog kärleken hem till mig också.

Och då ska vi ha helg. Äntligen.

Jag går över Centralbron från Gamla stan till Söder Mälarstrand kvart över sex