annahildegun

Jag ser ljuset. I flera bemärkelser. 

Efter att ha börjat det nya året storartat med en vit månad, träning och sund mat så föll det ihop som en pannkaka rätt snabbt. Efter en dryg månad till och från migrän börjar jag nu skönja ljuset iaf. Fortfarande lite överkänslig som man blir - lätt till att det kommer tillbaka. Men det har ändå varit bra i flera dagar nu.

 

 

 

Sen har vi bokat en resa till hösten. Aldrig har jag varit så trött som jag var i höstas, och det var så mörkt så mörkt. Jag bara drömde om varm sol, blått hav och vita stränder. Ingen vilja att GÖRA nånting, bara få ligga i en solstol och suga i sig av värmen. Nu har vi bokat höstresa. Två första veckorna i december i Thailand. Hur det än blir, bara det är varmt och avkopplande. När vi kommer hem är det en arbetsvecka, sen jul(-ledighet).

 

 

Och igår såg jag ljuset. Vårljuset. När jag åkte hem över Tranbergsbron fick jag solen i ögonen. Det var inte bara ljust klockan halv fem, det var sol! Livet återvänder. Och kärleken som börjat jobba skift och var ledig skickade en bild från sin promenad längs en soldränkt och gnistrande vit Mälaren. Åh, vårvinter! Åh, ljus!