Kommunikation i relationen - del 3

Ja, det är lustigt det där, hur man kommunicerar eller inte kommunicerar.
Ibland brister det i lyssnandet och informerandet.
 
Kärleken ska eventuellt byta jobb. Inte så dramatiskt, han går över till ett "systerföretag" som ägnar sig mer åt det han vill ägna sig åt, och kan. De har dessutom fått ett projekt som ska igång här snart. Men det har varit oklart OM han ska dit, OM han ska skriva på för det andra företaget och i så fall huruvida han (sannolikt, enligt honom själv) blir kvar hos oss, utlånad till oss, ett par dagar i veckan i ett halvår och slutföra en del uppgifter.
 
Ja, så kom vi tillbaka efter julledigheten och jag får höra av två olika personer att "Ja, nu får han det stressigt om han ska färdigställa allt till slutet av januari". Slutet av JANUARI?! Det har jag inte hört nåt om!
 
Pratar med vår projektsekreterare, hon skrattar lite, och säger, på skoj, att du får väl veta på veckomötet när han ska sluta! Svarar lite ansträngt att Haha, jaa, kanske det du!
 
På eftermiddan har vi veckomöte. På punkten Personal säger chefen att ja, då försvinner ju J i slutet av januari. Han ska till...flin..Chile!! WHAT?! Nej, det var bara på skoj, det ska han ju inte.
DET hade jag ju vetat, men jag hann inte stoppa mitt förvånade rop. Men han ska sluta hos oss i alla fall.
 
På punkten Recreation skrivs det in "Farewell party för J".
 
Ja, kommunikationen är väl sådär emellanåt. Det positiva kan man ju säga är ändå att vi inte pratar så mycket jobb hemma hos oss.
 

Dag 2

Vaknatt - förstås, som ofta på söndagar och alltid efter att ha vänt på dygnet.
 
Frukost: fil och müsli, knäckemacka med ost och paprika.
Lunch: lunchlåda från frysen, pasta med tonfisk och creme fraiche.
Mellanmål: två morötter, en banan och två koppar choklad (trött).
 
Träningsväskan packad. Så jag kom iväg. Vågen visade osannolika 52,9 kg. Har ju sagt att det inte spelar nån roll, men det skull inte skada om nåt hekto försvann. Nå, det är fortfarande inte målet.
Nu har jag börjat i alla fall. Och fick couscousröra med fetaost, gröna linser och broccoli till middag.
 
Helt slut, nu ska jag sova. Godnatt.

Rev. dag 1

Det blev inte fisksoppa.
Det blev pasta med kronärtskockspesto, oliver och champinjoner.
Ett glas vin för kärleken, vatten för mig.

Dag nummer ett

av tjugofem? Från idag till sista januari. Tja det är planen. För första gången nånsin tänker jag ha en vit månad. Ja, eller 25 dagar då.
Såklart är det bättre vara lite sundare hela tiden. Men jag var så trött i höstas, har känt mig så SLUT. Nu efter två veckors ledighet känner jag mig inte pigg, men mindre trött. Har inte direkt varit sund under helgerna; ätit och druckit, sovit, vänt på dygnet och inte gjort något vettigt alls, knappt varit utanför dörren. Men det har varit skönt att vara ledig och det känns okej att börja jobba igen. Men jag är inte direkt i toppform.
 
Så för en gångs skull ska jag ta tag i mig själv litegrann. Inga storartade MÅL. Men en vit månad, och kärleken verkar vara inne på att äta lite sunt. Och jag köpte ju ett träningskort i november, ska söka rätt på det också.
 
Men inga mål mer än att må bra, inte "kvamm'nå" när jag går uppför en backe. ("kvamm'nå", vet inte hur det stavas, dialekt för nåt som kanske kan översättas med storkna ungefär).
Känna mig lite piggare och smidigare, sova bättre. Tappar jag nåt hekto så är det en bonus, inget mål i sig. Men jag har ökat från 48 till 52 kg på tre år, så det skulle ju inte skada. Men inget självändamål.
 
Så jag kommer nog att skriva lite dagbok här, utan att publicera på fb, mest för att följa upp själv. (Och för att inte komma undan, om nån skulle läsa och se om jag fuskar!)
 
Wish me luck.
 
 
Och, eftersom det är dag nummer ett idag, dagbok för dag nummer ett:
Ingen alkohol. Tittar på vinterstudion hela dan, i övrigt inga aktiviteter överhuvudtaget. Tror att jag får fisksoppa (med grädde och crème fraîche!!) till middag.
 
 
 

Fortfarande jullov - hemma

Hemma. Ja, hemma. På riktigt.
Inser jag när vi landat hemma i lägenheten igårkväll. I vår lägenhet, där vi bor, där vi har vår vardag. När man är hemma, ja då behöver man inte åka nånstans.
 
 
Vi hari haft jullov. Jag har hunnit fira jul med familjen, träffa alla föräldrar och nästan alla syskon och syskonbarn. Kärleken har åkt skridskor med systersonen. Vi har vilat, kollat på teve, druckit vin, ätit. Zappat och softat
 
 
Ett kärt återseende när min kusin från Kanada hälsade på. Förskräkligt tyckte kärleken, då hon och jag hyser samma lättsamt kärleksfulla inställning till alkohol. Men det blev en väldigt trevlig kväll, med en (eventull) planerad Kanada-resa förutom huvudvärk som följd. 
 
 
Vårt nyårsfirande blev desto lugnare. Mat, en flaska skumpa, lite teve. Kollade raketer från balkongen.
 
 
Och igår kom vi hem. Nu har vi tre lediga dagar kvar. Vi hasar omkring, smuttar på sista glöggen, kärleken spelar dataspel, jag bläddrar i tidningar och kollar lite skidor på teven. Ännu några dagar har vi jullov.
 

Jullov

Äntligen.
Igår började lugnet infinnna sig.
Vi kom hem före fyra. Jag satte kärleken på att få in en ljudbok som trilskats på mitt iTunes.
Duschade, kärleken läste, delade på en julöl, fixade räkningarna, kärleken läste.
Gjorde iordning Janzon, kärleken somnade. Packade, kärleken sov.
 
Sen åt vi middag till julkalendern. Värmde glögg och såg ett avsnitt av Historieätarna.
Värmde mer glögg och såg början av Pirates of the Caribbean. Kojade.
 
Idag har jag efter frukosten tagit mig till Centralen och ombord på ett tåg norrut. Många människor och ännu fler väskor. Men nu är vi på väg. Hörlurar på, beundrar det snöiga landskapet utanför.
 
Lugnet infinner sig. Nu är det jullov.

Jullov nu!

Vi har en mellanrubrik på våra veckomöten som heter "Recreations". Där skrivs allt möjligt in, allt från avskedsfika för nån, middagar, teambuilding till större fester.
Nu är det ju strax jul och raden var tom; äntligen, efter sista veckornas mat- och alkoholintag, resande och sömnbrist.
Då säger nån att:
 - Ska vi inte göra nåt före jul?
 - Nej!!" säger jag. "Jag vägrar gå på en enda fest till! Jag lägger mig ner och dör!!.
 - Okej, men en julfika på fredagförmiddag då?
 
Okej då. En fika kan väl gå an. Men jag är sååå trött.
 
Det var förrsten väldigt trevligt i Bad gastein. En riktig alpcharter, blev hämtade på flyget av ungdomar (!) i illgula jackor. Tog en öl "eftersom det var så lång kö till incheckningen på hotellet". Sen tog vi en öl till "för vi behövde äta nåt", men sen fanns det ingen mat, bara öl". Sen en fördrink, och sen middag...
 
Dagen efter åkte vi på julmarknad i Salzburg. Jag har varit i Salzburg en dag i mitt liv och den dagen var jag bakis. Nåväl, jag var fräschare än de flesta. Fräschare än två-tre i alla fall. Ett tag, de återhämtade sig snabbare trots att de kommit i säng fem och jag redan tolv. Ack, olika falla ödets lotter.
 
Ja, det fortsatte lite så. Inte för mycket mat eller alkohol, men gott och väl tillräckligt, och allt för lite sömn. Ett gäng åkte skidor en dag, jag och ett par till spaade. Låg i en varm bubbelpool med utsikt över Alperna. Var inte så dumt alls.
 
I veckan har jag sovit. Ikväll ska jag städa, imorgon tvätta, på fredag packa.
 
Sen har jag jullov i två veckor. Äntligen. 
 

Vältränad?

Eller inget ont som inte har nåt gott med sig.
 
Har ju lagt på mig tre-fyra kilo sen jag kom till Stockholm för tre år sen.
 
Hälften under första året på grund av mer öl, mindre träning och färre promenader.
Resten under andra året på grund av behagligt samboliv med vin, drinkar och glögg hemma i soffan och ingen träning och inga promenader.
 
Men jag är tydligen mer tålig å andra sidan. För ett tag sen var jag ute och drack öl med H. Normalt tål hon mycket mer än jag. Den här eftermiddagen/kvällen tyckte jag var rätt lugn. Hon frågade efteråt hur jag mått. Själv hade hon varit lite dragen när hon kom hem, var aningen bakis morgonen efter (fast troligtvis började hennes morgon några timmar före min). Men, nej, jag funderade, det var nog lugnt. Och, jo, när jag kom hem på kvällen drack vi lite glögg och kollade på film. Så, nej, ingen fara med mig.
 
I lördags åt vi julbord, jag och kärleken. Även där klarade jag mer än vanligt innan jag höll på att svimma.
 
Så, ja, jag är nog mer vältränad än vanligt. På ett sätt i alla fall.
 

Fönster! Adventsstjärna!

Ja!! 
Var ute igår på (ännu en) misslyckad shoppingrunda. Ringde hem och sa ledset att jag var på väg hem tomhänt. Kärleken säger att Vad synd. Men fönstren är i alla fall klara.
 

Hurra! Jag köpte röda blockjus och två till röda värmeljushållare och for hem. Tände ljus, tog fram adventsstjärna och ställde tillbaka alla grejer som varit bortplockade från fönstren. Värmde glögg.
Sen tittade vi på julkalendern. 
 
 
Nu har jag strukit en röd duk till köket. Och ikväll ska vi iväg och äta julbord. Så nu är det advent hos oss också.

...och ljus och mörker

Jo, jag är fortfarande här, fast knappt. Funderar på en vit månad i januari, då jag är helt slut. Mycket skoj händer, men jag skulle helst bara vilja vara hemma och sova.
 
 
Berlin var väldigt trevligt och rätt utmattande. Sen hade vi så kallad julmiddag på jobbet förra fredan - ännu mer utmattande. Och så vårt årliga firande av Sankta Barbara i tisdags - lugnaste firandet hittills för min del, men sent blev det ju ändå förstås. Och det tär ju på.
 
 
Dessutom. Vi har inga fönster hemma. Jo, ett glas (av tre möjliga) och istället nåt slags pressenningar. Inget ljusinsläpp alls nästan. Avgjort ingen adventsstjärna. Jag vill ha advent. På riktigt. Fönster, med en stjärna i. En röd duk. Och dagsljus, det lilla som är. Ja, jag är lite gnällig. Och lite trött. Nu vill jag ha jullov.
 
 
Lite bonus (läs mycket) är att imorgon ska jag och kärleken äta julbord. Bara vi. Och nästa helg åker jag till Bad Gastein. Ska på julmarknad, dricka glühwein och ha det gott. Kanske åka skidor om jag måste. Kanske gå på spa. Ska försöka göra så lite som möjligt. Det blir nog rätt nice. Och sen är det bara en vecka kvar till jullovet.

Mörker... ...ljus!

Mörkt, mörkt, mörkt. Och regn, regn, regn.
 
Dessutom byts det fönster i vår lägenhet. Det är alltså några stora presseningsliknande saker uppspända utanför fönstren, så det lilla ljus som eventuellt skull komma in (från någon gatlykta eller så) lyser också med sin frånvaro.
 
Men igår kom det ändå lite lite snö. Som låg kvar imorse. Och det var lite flister i luften idag med och tydligen ska temperaturen hålla sig under nollan hela dan. Så det finns hopp.
 
Men innan helgen MÅSTE vi köpa glögg. Och röda ljus. Annars kommer jag nog totalbrytaihop.

Berlin...

har varit en upplevelse.
Det är det ju alltid att resa, och jag och H har nog ett, som vi tycker, bra sätt att resa. Vi har en plan, och så betar vi av. Bestämmer innan vad vi har för olika "måste-se-grejer", var de ligger, och gör sen nån slags plan efter det.
 
Och vi har sett en hel del. Vi har gått och gått och gått och gått. Druckit öl, ätit bratwurst, currywurst, eisbein, schnitzel och gulasch. Lite sötfika också. Gått från säl- till valstadiet på fyra dagar, trots allt gående.
 
Jag tycker nog att, knasigt ordval kanske, men att det var en rätt mysig stad. Fast den är ju inte mysig alls, om man tänker på trånga gator och gamla hus. Nä, det är nästan inga hus äldre än sjuttio år, även om en del är byggda i gammal stil. Något enstaka hus såg vi som var gammalt och fullt med kulhål. Och något gammalt bredvid ett likadant som var ganska nytt. Och breda boulevarder. Inte en utan flera.
 
En dag ägnades åt Muren, och dess spår. Spår finns förstås överallt, men vi besökte två minnesmärken, det berömda Checkpoint charlie förstås, och så Gedänkstätte Berliner Mauer. Jag fick ont i hjärtat. Inser att jag vet väldigt lite om Europas sentida historia. Kriget tog ju slut 45 förstås, men sen? De 45 åren mellan krigsslut och  murens fall. Jag kommer ju ihåg det, det var ju inte längesen alls. Nyss. Bilder på människor som flydde, inte under kriget utan 1961 när gränsen stängdes helt och muren byggdes, hela kvarter revs för att den skulle få plats.
 
Ja, det pågår ju otäckheter överallt hela tiden, men det här borde jag redan vetat. och det var så nära och så nyss.
Så det har varit en intressant resa.
 
Vi hann se allt möjligt annat också förstås - ögonshopping på halvlyxiga Friedrichstrasse, glühwein i mugg på en marknad, mera ögonshopping i supermysiga i Henckesher Höfe. Brandenburger Tor, Molecule man,  m.m, m.m...
 
Nästa gång blir det kultur och shopping - vi missade hela lyxshoppinggatan Kurfürstendamm - utom en snutt eftersom vi bodde bredvid. Men vi missade hela den lyxiga delen västerut. Vi såg Luis Vuitton, Gucci med flera kändisar när vi satt i bussen på väg ut mot flygplatsen. Så det finns nog saker att göra för att fylla en till Berlinweekend. Lätt.
 
Om det blev nån shopping den här gången? Nja. Ett par läsglasögon som jag köpte på en marknad för € 8 då jag inte kunde läsa kartan, sockor i alpacka för "det var ju så fin kvalitet och bra pris", en reflexremsa med tysk röd- och grön gubbe. Och en ost med pestosmak till kärleken. Horibel tycker jag, men uppskattad present.  
 

Packar

För imorgon bär det iväg till Berlin med H!
 
Lite trött idag, efter en avtackningsmiddag med jobbet igår. Gott och trevligt och inte så sent, men ändå. Och så en halvröjig dag på jobbet.
 
Men nu har jag packat. En liten väska, vi ska nöja oss med handbagage. Nu väntar jag bara på att kärleken ska komma hem från jobbet, så jag hinner se honom innan jag somnar. Det blir nog bra att jag åker bort några dagar. Vi har lite svårt att vara ifrån varann, så det är nog bra öva några dagar. Och att äntligen få göra en resa med H igen, och äntligen se Berlin. Många flugor i en smäll.
 
Min plan var att förhöra lite folk om vad man ska göra i Betlin. Det har jag inte hunnit. Har läst lite i guideboken, men inte jättemycket. Lite planer har vi dock. Så det reder sig. Känns som att det blir nog bra.
 
 
 

Fredagkväll

Och jag har tränat. Lite öm i kroppen.
Fick mat när jag kom hem. 
Vi zappade, jag var lite (mycket) stel typ överallt. Tänkte att, nä, nu får jag ont i huvudet (ja, för er som det inte är självklart för kan jag berätta att stela axlar leder direkt till huvudvärk hos oss kinkiga)
 
Gnällde lite och till slut fick jag en grogg. Deppade över teven. Antingen får man lobotomera sig, eller så får man skaffa sig ett videotek stort som rummet om man ska se på teve på fredagskvällarna. När jag gnällt lite mer fick jag en grogg till.
Nu känns allt bra, inte ens stel i nacken. Snart dags för lopplådan tror jag.

Yeah!

Jag har
 
1. köpt en grå kjol och en röd tröja
2. köpt ett träningskort och tränat en gång
 
Jag har dessutom druckit glögg.
 
På lördag ska jag försöka shoppa lite mer, stövlar kanske. Och planera Berlinresa med H!

Helg

Vi firar en rätt vanlig helg. Firar helg, vi har börjat kalla det för det.
 
Vaknar sent, äter ännu senare frukost. Sitter med kaffemuggarna bland tidningar, böcker och tevedosor tills in på eftermiddan.
 
Idag dricker vi en kopp glögg, årets första. Årets glögg; vit med ingefära och yuzubär. Några minuter regnade det, ett trivsamt smatter mot rutan. Nu verkar det klarna upp, färgen på himlen drar mot vintergrått.
 
Om ett par timmar är det väl dags laga lite mat. Till dess firar vi vår stillsamma lördag bland glöggkoppar och lektyr.

Åh, vinter!!

Nästan i alla fall.
 
Kallt och klart, solen är på väg upp och glittrar i Riddarfjärden. Vackert.
 
Nu måste jag fortsätta jobba lite. Men det är ganska lyxigt att få göra det med den här utsikten.

När får man dricka glögg egentligen?!

Ja, frågan är befogad, jag har nu haft glögg ståendes i skafferiet i snart två månader.
Lite väl tidigt ute i år kanske, men jag såg reklamen för årets glögg och tänkte att det är väl lika bra att beställa. Jag trodde ju inte att leveranstiden bara skulle vara en vecka.
 
Och nu tycker jag det börjar bli dags.
 
Jag började tjata för sisådär en månad sen. Kärleken bestämde då att antingen får man dricka glögg i december, eller när första snön kommer. Och så har det varit en varm och regnig höst. Alla löv är inte ens gula än. Och det kom visserligen ett par millimeter snö, men den kvällen var jag inte hemma. Orutinerat. Idag skulle det visst komma lite snö, som enligt väderleksrapporten ändrades till snöblandat regn, för att nu verka bli ingenting.
 
Så NÄR ska man få dricka nån glögg egentligen?!

Sista barndomssommaren?

Den pratade de om i Babel. 
Jag kan inte komma ihåg någon sista barndomssommar. Jag tyckte barndomen var en bra tid, men jag har inget minne eller någon slags känsla för när den tog slut.
 
Eller, kanske var det sommaren jag skulle fylla fjorton? Lite sent kantänka, men så var det nog.
 
Sommaren börjde med husvagnssemester på Öland, pappas familj. Över midsommar, vi kom nog dit dagen före midsommar. Det var några "ungdomar" bredvid oss som skulle sätta upp ett tält. Det gick sådär, de hade varsin öl och varsin tältpinne i handen. Det var fint väder och en hel del partande på tältdelen av campingen. Men så vid halv tolv började det regna och alla fester dog ut. Vi gick en promenad bland ölburkarna på stranden. Och jag minns att jag definitivt var mer barn än ungdom, hade avgjort ingen önskan om att delta i någon midsommarfest av någon tyngre kaliber. Vi badade den semestern, solade, och solade, flytandes på en vattenmadrass, insmord med sololja (!) och saltvatten.
 
Efter semester på Öland var vi i fjällen, mammas familj. Vi hade också fint väder. Solade och badade på stranden vid Marssjön har jag för mig och det var inte så där isande kallt som det brukar.
 
Sista delen av sommaren skulle jag till England och hälsa på en familj där. Ensam. Det var ett äventyr. Jag flög från Kramfors, i ett litet plan för kanske 18 passagerare. Vi fick mellanlanda i Sundsvall, och byta till ett större plan. Min farbror mötte mig sedan på Bromma och jag åt mitt livs första kebab, innan han följde mig till Arlanda, för vidare transport till Heathrow i London. Där mötte mina värdar mig. Jag har sällan känt mig så ensam som när jag på knackig engelska svarade på hur resan gått, och när vi satte oss i bilen för (en rätt lång) färd hem till dem på Isle of Wight. På en skral telefonlinje fick jag ringa hem och berätta att resan gått bra och jag var framme. Det kändes väldigt långt hem just då.
Det var några fantastiskt roliga veckor där i alla fall, vi klarade oss i stort sett själva, jag och familjens med mig jämngamla dotter. Och jag var ju bara gäst, jag behövde inte tänka alls.
 
Året efteråt kom min englandsvärdinna och hälsade på oss i Sverige. Då var jag tvungen ta lite mer ansvar, inte lika enkelt vara värdinna som ansvarslös gäst. Hon lärde mig raka benen. På hösten skulle jag fylla femton, och fick börja gå ut. Och då var nog min barndoms somrar över.
 
 

Jag behöver...

1. En personlig shoppare.
2. En personlig tränare.
 
I den ordningen. Jag äger inte ett par hela byxor. Som jag kan ha i alla fall, det kan ju hända att det hänger några gamla hemma i härnta som är hela, men i så fall garanterat för små. (Det är här den personliga tränaren kommer in)
Mitt problem med träning är dock inte lika stort som det med shoppingen, inbillar jag mig. Jag TROR att om jag bara bestämde mig skulle jag komma igång igen, få lite bättre kondis och tappa något av de kilon jag lagt på mig här nere med öl, mat och ja, ingen träning då.
 
Men shoppingen. Suck. Det är ju så TRÅKIGT. Inget passar. Och så kostar det pengar. Idag hade jag dessutom gett mig själv svart-förbud vilket inte gjorde det enklare.
På min shoppinglista stog:
Byxor (grå eller jeans eller både och)
Kjol (grå, inga knappar)
Bh (svarta, eller mörka färger, gärna flera)
Strumpor och strumbyxor, gärna mönstrade men okej med svart/grå.
Minst ett par stövlar/kängor, svarta.
Röda blockljus.
 
Kom hem med en grå keps, tre gråmönstrade strumbyxor och en bh. Icke godkänt. Glömde till och med ljusen, de borde ju vara enkla att köpa ändå.
Men skam den som ger sig, till veckan gör jag ett nytt försök. Eller så tar jag det till helgen och ser till att äta lunch inkluderande (minst) ett glas vin innan.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0