annahildegun

Ja, det är lustigt det där, hur man kommunicerar eller inte kommunicerar.

Ibland brister det i lyssnandet och informerandet.

 

Kärleken ska eventuellt byta jobb. Inte så dramatiskt, han går över till ett "systerföretag" som ägnar sig mer åt det han vill ägna sig åt, och kan. De har dessutom fått ett projekt som ska igång här snart. Men det har varit oklart OM han ska dit, OM han ska skriva på för det andra företaget och i så fall huruvida han (sannolikt, enligt honom själv) blir kvar hos oss, utlånad till oss, ett par dagar i veckan i ett halvår och slutföra en del uppgifter.

 

Ja, så kom vi tillbaka efter julledigheten och jag får höra av två olika personer att "Ja, nu får han det stressigt om han ska färdigställa allt till slutet av januari". Slutet av JANUARI?! Det har jag inte hört nåt om!

 

Pratar med vår projektsekreterare, hon skrattar lite, och säger, på skoj, att du får väl veta på veckomötet när han ska sluta! Svarar lite ansträngt att Haha, jaa, kanske det du!

 

På eftermiddan har vi veckomöte. På punkten Personal säger chefen att ja, då försvinner ju J i slutet av januari. Han ska till...flin..Chile!! WHAT?! Nej, det var bara på skoj, det ska han ju inte.

DET hade jag ju vetat, men jag hann inte stoppa mitt förvånade rop. Men han ska sluta hos oss i alla fall.

 

På punkten Recreation skrivs det in "Farewell party för J".

 

Ja, kommunikationen är väl sådär emellanåt. Det positiva kan man ju säga är ändå att vi inte pratar så mycket jobb hemma hos oss.