annahildegun

Den pratade de om i Babel. 

Jag kan inte komma ihåg någon sista barndomssommar. Jag tyckte barndomen var en bra tid, men jag har inget minne eller någon slags känsla för när den tog slut.

 

Eller, kanske var det sommaren jag skulle fylla fjorton? Lite sent kantänka, men så var det nog.

 

Sommaren börjde med husvagnssemester på Öland, pappas familj. Över midsommar, vi kom nog dit dagen före midsommar. Det var några "ungdomar" bredvid oss som skulle sätta upp ett tält. Det gick sådär, de hade varsin öl och varsin tältpinne i handen. Det var fint väder och en hel del partande på tältdelen av campingen. Men så vid halv tolv började det regna och alla fester dog ut. Vi gick en promenad bland ölburkarna på stranden. Och jag minns att jag definitivt var mer barn än ungdom, hade avgjort ingen önskan om att delta i någon midsommarfest av någon tyngre kaliber. Vi badade den semestern, solade, och solade, flytandes på en vattenmadrass, insmord med sololja (!) och saltvatten.

 

Efter semester på Öland var vi i fjällen, mammas familj. Vi hade också fint väder. Solade och badade på stranden vid Marssjön har jag för mig och det var inte så där isande kallt som det brukar.

 

Sista delen av sommaren skulle jag till England och hälsa på en familj där. Ensam. Det var ett äventyr. Jag flög från Kramfors, i ett litet plan för kanske 18 passagerare. Vi fick mellanlanda i Sundsvall, och byta till ett större plan. Min farbror mötte mig sedan på Bromma och jag åt mitt livs första kebab, innan han följde mig till Arlanda, för vidare transport till Heathrow i London. Där mötte mina värdar mig. Jag har sällan känt mig så ensam som när jag på knackig engelska svarade på hur resan gått, och när vi satte oss i bilen för (en rätt lång) färd hem till dem på Isle of Wight. På en skral telefonlinje fick jag ringa hem och berätta att resan gått bra och jag var framme. Det kändes väldigt långt hem just då.

Det var några fantastiskt roliga veckor där i alla fall, vi klarade oss i stort sett själva, jag och familjens med mig jämngamla dotter. Och jag var ju bara gäst, jag behövde inte tänka alls.

 

Året efteråt kom min englandsvärdinna och hälsade på oss i Sverige. Då var jag tvungen ta lite mer ansvar, inte lika enkelt vara värdinna som ansvarslös gäst. Hon lärde mig raka benen. På hösten skulle jag fylla femton, och fick börja gå ut. Och då var nog min barndoms somrar över.